1915 fortfarande en känslig fråga

21Dec08

Det är förunderligt hur en händelse som inträffade för snart 94 år sedan fortfarande kan skapa sådana enorma politiska motsättningar. För den som betraktar dessa gräl utifrån måste de te sig väldigt löjliga. Men faktum är att den moderna staten Turkiet vilar på en grym och blodig historia, vars konsekvenser fortfarande idag verkar och skadar folk som bland annat assyrierna när nu det assyriska klostret mor Gabriels rättigheter inte efterföljs utan riskerar att få sin mark, mot alla internationella konventioner, konfiskerad.

När nu ”Afrikas Hitler” blivit dömd för folkmordet i Rwanda och 800.000 mördade människor, och deras efterföljande, fått sin upprättelse återstår enbart ett folkmord kvar från 1900-talet som ännu inte fått sitt erkännande. Nyligen inleddes dock för första gången en riktigt försök att åtminstone lyfta upp frågan för debatt i Turkiet. 200 turkiska journalister och andra intellektuella genomför just nu ett upprop för att ett erkännande av händelserna 1915 mot den armeniska befolkningen som ”den stora katastrofen” skall bli av. Visserligen är det inte folkmord, genocide, som man vill erkänna utan just ”den stora katastrofen” och enbart riktat mot den armeniska befolkningen, trots att både assyrier och pontiska greker blev offer för samma svärd. Men att debatten över huvud taget äger rum offentligt idag har skakat om till och med grundvalarna för det politiska etablissemanget i Turkiet.

Debatten har tagit sig ända upp i regeringsställning vars representanter kroniskt förnekar att någon sådan händelse över huvud taget ägt rum. Uppropet för ett erkännande i Turkiet har, förutom regeringen, också fått mothugg från andra officiella turkiska delar som tidigare 60 ambassadörer och nu också den turkiska armén som i kraftiga ordalag tar avstånd från de intellektuellas uppmaningar. Till den turkiska dagstidningen Hurriyet säger en talesman för den turkiska armén att ”förlåtelse är fel och kan få våldsamma konsekvenser”. Hur är det möjligt att armén i ett demokratiskt land så öppet hotar med ”våldsamma konsekvenser” för ett eventuellt politiskt fattat beslut? Sen när har en armé i ett demokratiskt land tillåtits att så tydligt lägga sig i i den interna politiska debatten som nu sker i Turkiet? Ett sådant agerande från exempelvis den svenska armén skulle utan tvekan vara högst kontroversiellt och snabbt möta kraftiga mothugg från samhället som sådant.

Men i Turkiet är arméns intressen en del av den vardag som råder i det politiska spel som finns i landet. Det om något är en stor indikation på att demokratin i Turkiet inte riktigt efterlevs och respekteras som man förväntar sig att en så kallad demokratisk stat skall göra. Vid ett eventuellt erkännande av folkmordet Seyfo i Turkiet, kan man då förvänta sig ytterligare en militär kupp i landet? Är det detta som armén menar när de hotar med ”våldsamma konsekvenser”. Det är definitivt inte taget ur luften den kritik som finns som kraftigt ifrågasätter demokratin i Turkiet.

Att den intellektuella eliten i Turkiet dock är beredda att över huvud taget diskutera händelserna 1915 är ett stort framsteg både för demokratin i landet och för att äntligen kunna lägga händelserna bakom sig och gå vidare. Det behöver Turkiet om de någonsin skall kunna gå vidare och inte fastna i sin egen historia. Enbart ett officiellt turkiskt erkännande och förlåtande för händelserna 1915 kan utstaka en väg från militärt politiskt förtryck och ta Turkiet in i framtiden för demokrati, för rättvisa och för broderskap mellan landets olika folkgrupper.

Annonser


One Response to “1915 fortfarande en känslig fråga”

  1. 1 Issa

    Att Turkiet har egna politiska problem som de måste ta itu med, underlättar ju knappast våra möjligheter att föra upp Seyfo-frågan. De två starka politiska makter som verkar i Turkiet är dels nationalisterna (med bl.a. arméns stöd), dels de religiösa grupperna (som har makten just nu). Det känns som att valet turkarna har att göra i valtider är ett val mellan pest och kolera. Väljs nationalisterna kommer Turkiet att gå mot en modernisering på vissa sätt. Dagens ”moderna” Turkiet bygger egentligen på nationalisternas idéer. Väljs religiösa grupper, går Turkiet mot ett konservativare land med större likheter med arabländerna än de Europeiska länderna. Vare sig den ena eller den andra sidan har något intresse av att erkänna folkmordsfrågan och, precis som du nämner i artikeln, är situationen i landet så pass laddad att jag tror att minsta lilla ”felsteg” från de som innehar makten just nu, något som får bägaren att rinna över, och Turkiet kan komma att omvandlas till en militärstat ”in a blink of an eye”.

    Vart vill jag komma? Jo, jag tror att chanserna att få Turkiet att erkänna folkmordsfrågan utan tryck utifrån är obefintliga. Turkarna själva är splittrade i frågan men majoriteten vill inte erkänna, den saken är 100 % säker. I Turkiets strävan att exempelvis bli en del av den europeiska gemenskapen, bli en demokratisk stat i Europa och fortsätta att utvecklas på t.ex. turismfronten så tror jag ändå att det finns utrymme för utomstående parter att vägra all typ av samarbete såvida Turkiet inte erkänner Seyfo. Turkarna måste bli medvetna om att den enda möjligheten för dem att bli en del av allt det ”goda” den europeiska gemenskapen har att komma med är genom att göra upp med allt det ”onda” de själva har försakat. De måste tvingas stå sitt kast för sina historiska snedsteg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: