Politik är vad vi själva gör det till

29Dec08

Jag vill för det första fördöma Israels obarmhärtiga attacker som skett de senaste dagarna mot befolkningen i Gaza. Jag har aldrig trott på ett väpnat motstånd eller någon form av väpnad kamp eller vedergällning för att nå politiska mål. Samtidigt kan jag bara konstatera att det är just denna form av kamp som befolkningen i Gaza har valt att acceptera, då de har valt Hamas till makten. Det är extremt sorgligt att de nu dyrköpt får erfara konsekvenserna till den formen av motstånd. Speciellt sorgligt är det när det idag finns en palestinsk motståndsrörelse som har anmanat idéerna om icke-våld och som faktiskt mer framgångsrikt är på väg att uppfylla sina mål. PLO och al-Fatah har en blodig historia, men de har lärt sig av sina misstag och lämnat den banan för mer demokratiskt förankrade metoder. Tragiskt att palestinier på Gaza inte har lärt av dessa misstag.

För att återgå till poängen är det värt att notera de konsekvenser som attackerna i Gaza har fått i Europa. Strax innan jul demonstrerade tusental assyrier mot den turkiska konfiskeringen av mor Gabriel klostrets ägor i norra Assyrien. Anledningen till att demonstrationen inte hörsammades alls i svensk media, trots det stora antalet demonstranter, var som jag förklarat tidigare att demonstrationen tog plats i centrala Södertälje. Jag yrkade då att en sådan demonstration skulle göra betydligt mer väsen av sig om den hade tagit plats utanför den turkiska ambassaden i Stockholm. Idag rapporterar bland andra Aftonbladet om ett knappt hundratal palestinska demonstranter som demonstrerar med fyrverkerier utanför den israeliska ambassaden. I Oslo. Trots att de palestinska demonstranterna i Oslo är numerärt underlägsna i antal jämfört med den assyriska diton i Södertälje, är deras demonstration betydligt mer intressant att rapportera om tydligen.

I ett tidigare inlägg skrev jag argt över hur politiskt svagt de assyriska företrädarna agerade i samband med demonstrationen i Södertälje. Redan den 17 november, alltså nästan så långt som en månad innan demonstrationen, träffade en delegation av assyriska representanter den turkiska ambassadören i Sverige för att ”lämna över ett brev” om situationen kring mor Gabriel. Inte långt därefter, också det innan demonstrationen, träffade ytterligare en delegation av assyriska representanter, denna gång de båda syrisk-ortodoxa biskoparna, kommun- och riksdagspolitiker som Robert Halef, Ibrahim Baylan och Yilmaz Kerimo, samt andra förenings- och förbundsrepresentanter, den turkiska ambassadören i Stockholm. Rapporteringsvis för att ”demonstrera” mot konfiskeringen. Därmed hade den politiska poängen med demonstrationen i Södertälje långt innan den ens genomfördes gjorts till slarvsylta. Och detta av vårt egna så kallade ledarskap.

Hur borde vi då ha agerat? På frågan när samtalen med Israel kan återupptas svarar den palestinske representanten för PLO i Sverige Saleh Abd el-Shafi till DN så här: ” -Inte så länge de fortsätter med sina attacker. Vi kan inte sitta vid samma bord som israelerna medan de slaktar vårt folk i Gaza.” Detta säger Abd el-Shafi naturligtvis för att plocka politiska poäng. Men det är exakt detta politik handlar om. Israelerna behöver en reell palestinsk motpart, de kan inte hantera den palestinska frågan ensamma. Detta vet PLO. Men samtidigt som man vägrar samtal med Israel fördömer man också Hamas och pekar ut dem som ansvariga för dessa attacker. När Hamas samtidigt gräver sin egen grav och Israel får världens fördömanden emot sig står således PLO som vinnare när väl rökmolnen har börjat skingra sig. Istället för att PLO då söker Israels uppmärksamhet kommer Israel tvingas till förhandlingsbordet med dem, vilket helt plötsligt låter PLO sätta sina krav på dagordningen först.

Det finns mycket den assyriska rörelsen måste ta till sig om man skall nå framgång på den politiska arenan över huvud taget. Att ständigt tvingas krypa till korset och möta fienden, denna gång Turkiet, på dennes egen arena visar bara prov på svaghet och rädsla. Vad värre är att vårt folks politiska rörelse FORTFARANDE lever i en tid då den religiösa ledaren samtidigt också är den politiska ledaren. Det är skandalöst att två syrisk-ortodoxa biskopar, religiösa ledare, lyfts fram för att ställa våra politiska krav när det samtidigt är känt att denna kyrka som biskoparna representerar i högsta grad är infiltrerad av syriska och säkert också turkiska underrättelseorganisationer. Är det då till dessa vi skall sätta vår tillit?

Visst är det tragiskt att konsekvenserna av tidigare politiska spel nu har drabbat befolkningen i Gaza. Men det är nästan ännu mer tragiskt den politiska situation som det assyriska folket befinner sig i och som garanterat kommer få konsekvenser för vårt folk både nu och i framtiden. I detta avseende är vi till och med sämre än Hamas. Om Hamas nu gräver sin egen grav, har vårt ledarskap redan knuffat i oss i våran.

Annonser


No Responses Yet to “Politik är vad vi själva gör det till”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: