Professionalism är vår väg

14Jan09

Det är lätt att snabbt dra en slutsats om att den assyriska rörelsen har misslyckats med sina mål. Stora delar av Assyrien är tömt på sin assyriska befolkning, i diasporan är assyrierna splittrade, föreningsaktiviteter har snabbt stagnerat och föreningarnas mesta erbjudanden är fester och kortspel. Låt oss heller inte glömma att klanlojaliteten fortfarande är väldigt stark bland assyrierna och kyrkans makt över folket fortfarande enorm. Men att den assyriska rörelsen skulle ha misslyckats är en enorm överdrift.

Istället är det närmast ett under att den nationella rörelsen har lyckats växa bland assyrierna, trots att rörelsen mött på kraftigt motstånd från flera håll, både internt med redan etablerade maktstrukturer och externt via fientligt inställda stater. Detta med tanke på att rörelsen hittills drivits av, visserligen passionerade men ändå, amatörer. Det visar bara på dragningskraften som finns till ett assyriskt nationellt bygge bland vårt folk och att drömmen om Assyrien är väldigt tilltalande. Samtidigt är det ingen överdrift att den assyriska nationella rörelsen lever på människors vilja att offra sin fritid för dess ändamål. Har man det i åtanke är oerhört imponerande att man ändå kommit så pass långt som man har gjort. Men det är enligt min åsikt ändå otillräckligt. Rörelsen har många svåra steg att passera och utan ett nytänkande kommer det bli väldigt svårt att komma någonstans över huvud taget.

Ett stort misstag man alltid gör är att man förväntar sig att den assyriska ungdomen skall självmant ställa upp och ta rörelsen framåt. Det är en oerhört stor press man lägger på dessa ungdomar och jag har full förståelse för att många av dessa snabbt blir utbrända och vänder rörelsen ryggen till. Visst fungerade det på 70- och 80-talen då nyanlända assyrier inte hade någon annanstans att vända sig till i samhället än till sina egna, samtidigt som fler i större utsträckning levde på socialbidrag och hade mer tid att lägga på rörelsen. Men samma tankesätt fungerar inte på en i diasporan både född och uppväxt generation med alla möjligheter att lägga sin tid på att utbilda sig och arbeta. För även om kärleken till nationen är enorm bland dessa är det oerhört svårt att motivera dessa ungdomar att ideellt arbeta för denna rörelse. Detta måste vi inse. Vi kan inte längre tro att vi skall kunna utveckla vår rörelse enbart med kraft av övertygelse. Även om ideellt arbete alltid kommer vara en grundsten att stå på, kommer vi inte kunna utvecklas om vi inte börjar arbeta mer professionellt.

Skulle Assyriska FF vara så pass framgångsrikt som det är idag, om laget enbart leddes av amatörer? Jag har svårt att se det. Samtidigt har jag också väldigt svårt att förstå varför just detta tankesätt är dominerande inom rörelsen. Vi borde istället se upp till Assyriskas arbetssätt och anpassa det också till den nationella rörelsen. Vi måste kunna våga anställa människor som på sin heltid arbetar med just dessa frågor. Och då är det inte bara kanslister jag pratar om. Jag vill se anställda skribenter, lobbyister, organisationsledare, jurister, projektledare, föreningskonsulenter, ekonomer och annat professionellt folk som aktivt arbetar med dessa frågor.

Ett lyckat projekt som drivs professionellt av en heltidsanställd är lobbyorganisationen Assyria Council of Europe, ACE. Under ett år har de inte bara aktivt lyckats driva den assyriska frågan om ett administrativt område i norr Irak mot Europas EU-parlamentariker i Bryssel, ACE har under 2008 varit bland de mest framgångsrika assyriska organisationerna att driva in mest ekonomiskt stöd, miljontals kronor, till assyrierna i norra Irak. Här finns en film, nästan en timme lång med ACEs personal som berättar om sin organisation för den assyriska föreningen i Paris. Den tar lite tid att ladda ner, men den är värd att se.

Har vi då möjlighet att skapa allt detta? Finns det potential att övergå från ett amatörmässigt till professionellt arbete? Ja, lägger man över 50 miljoner kronor på kyrkbyggen i Norrköping inom loppet av ett par år, 40 miljoner kronor på ett kyrkbygge i Norsborg och mer än 70 miljoner kronor på en kyrk- , ursäkta mig, katedral i Södertälje så finns bevisligen all potential i världen att driva en professionell assyrisk nationell rörelse, förutsatt att man väljer att prioritera just detta. En heltidsanställd person kostar ett par hundra tusen kronor per år. Det är givetvis stora summor och ACE måste ständigt söka nya möjligheter att täcka sina kostnader. Samtidigt finns det färskt i minnet att o-denho auktionerades ut till en summa på 200.000 kronor till en enskild i mor Afrems kyrka i Geneta för ett tag sedan. Är det sådan prioritet som skall befria vårt folk? Vore det inte bättre om dessa pengar istället lades på en heltidslobbyist i Sverige vars enda uppgift var att under sin heltid arbeta för att få Sverige att erkänna Seyfo?

Jag har i alla fall slutat lägga så mycket som en enda krona i kyrkans kollekt. Hellre skänker jag de pengarna till professionella organisationer som ACE och Assyrier Utan Gränser så att stöd och hjälp går till assyrierna i hemlandet. Varför vill jag vara med att betala för ytterligare ett enormt kyrkobygge i Sverige när det finns hundratals, tusentals hem, byar och kyrkor att bygga och restaurera i vårt hemland Assyrien?

Annonser


2 Responses to “Professionalism är vår väg”

  1. 1 akkadia

    Det finns redan ”svenska” kyrkor som har problem med deras finanser och brist på besökare. Ta över dem istället för ett billigare peng och lägg annat på vårt folk!

    Khaya Omthanaya Atouraya!

  2. 2 Nyfiken

    Finns det fler assyriska bloggar?

    Någon?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: